Planeten befinner sig utan tvekan mitt i en accelererande global energikris. Den nuvarande krisen kan bli den värsta energikrisen sedan oljekrisen på 1970-talet. Naturgaspriserna i Asien och Europa har nått rekordnivåer. Oljepriset har skjutit i höjden till en treårshögsta som ett resultat av bristande gastillförsel.
Krisens krusningseffekter är redan märkbara, med flera leverantörer i Storbritannien som ansöker om konkurs. När vintern kommer på norra halvklotet ökar därför oron för effekterna av krisen.
Men låt oss se hur denna energikris började?
Vilka är orsakerna till energikrisen?
En sällsynt kombination av händelser har skapat den perfekta “stormen” på den globala energimarknaden. Två huvudfaktorer har ökat den nuvarande energiefterfrågan.
För det första frisläppandet av uppdämd efterfrågan som åtföljde den senaste “omstarten” av den globala ekonomin. Covid-19-pandemin har fått den globala ekonomiska aktiviteten att stanna.
Den ekonomiska nedgången har lett till en kollaps i energiefterfrågan 2020, med oljepriserna på rekordlåga nivåer. Denna artificiella minskning av efterfrågan korrigerades när ekonomin började återhämta sig, med centralbanker som införde finanspolitiska stimulanspaket runt om i världen.
För det andra var förra vintern ovanligt kall. Det norra halvklotet upplevde en “andra vinter”, på grund av stormiga vindar i Arktis och fenomenet La Niña, som varade fram till slutet av förra våren. Detta ovanligt kalla väder har ökat energibehovet, vilket lett till rekordlåga nivåer av naturgaslagring för den här tiden på året.
Utbudssidan var å andra sidan tvungen att anpassa sig till de låga efterfrågenivåerna, vilket resulterade i minskad produktion. Dessutom var förnybara energikällor, såsom vind och vatten, underpresterande (för Europa inträffade en “vindlös sommar” i år). Slutligen täckte de viktigaste energileverantörerna, främst Ryssland, inte gasförsörjningsbristerna på marknaden (kriget med Ukraina pågår).
Var Europa redo att ta itu med krisen?
En fråga är om EU var tillräckligt förberett för denna energikris. Eftersom Europa är starkt beroende av rysk naturgas är Europa strategiskt exponerat för många analytiker.
Även om Europa har lärt sig sin läxa från de periodiska gasavbrotten 2009, är det fortfarande avsevärt exponerat för gasprisvolatilitet. Krisen avslöjade bristen på en heltäckande EU-politik för energisäkerhet som skulle innefatta naturgasreserver och en plan för att fasa ut rysk gas exponerade unionen.
EU är splittrat när det gäller den kortsiktiga reaktionen på krisen. En grupp länder hävdar att denna kris är tillfällig och kan begränsas genom den verktygslåda av åtgärder som EU-kommissionen har aviserat, som inkluderar direkt inkomststöd, statligt stöd och skattesänkningar. En annan grupp förespråkar dock mer ambitiösa åtgärder, såsom en strategisk gasreserv och en “frikoppling” av elpriserna.
På lång sikt är Europeiska unionen engagerad i övergången till förnybara energikällor. Naturgas kommer dock sannolikt att finnas kvar i energimixen som ett övergångsbränsle.
Vad kan göras?
EU borde definitivt visa politisk vilja och formulera en energiagenda som kommer att stärka energimarknaden och samtidigt säkerställa övergången till förnybara energikällor. För närvarande verkar åtminstone detta vara den bästa lösningen för att garantera utträde ur krisen.